.

Kommenterar min vän Idas blogg om det här med hur alla ska skriva hur perfekta liva man har osv på typ facebook,bloggar mm. Det är som om folk tävlar-vem har det bäst eller nu ska jag skriva för att andra ska få veta och förhoppningsvis bry sig. Man vill inte skriva om sina dåliga dagar eller händelser som om de inte existerade. Jag ser ingen andledning att skriva om sånt, det är inte den sortens blogg jag har. Jag kan lova att ingens liv är perfekt, men är man lycklig så väger det över ändå. Jag är lycklig men jag kan säga att min tillvaro inte är perfekt. Jag har funderingar och oroar mig väldigt ofta för olika saker mm. Just nu oroar jag mig mycket över min framtid inom jobb. Vad vill jag??? Hur blir det att börja jobba igen osv?? Hur ska jag ta mig ur bebisbubblan mm. Är så himla nöjd med att vara mammaledig att man inte vill något annat just nu. Jag vill ha en till bebis snart osv...Men jag vet att jag måste jobba och har jag det bara bra och trivs med mitt jobb så är det bra. Jag får se vad som kommer att hända på den fronten. Men sen när man börjar jobba då? Ska man vara hemma 6,7 varje dag och knappt träffa Max....får ont i magen bara av att tänka på det. Hur ska han må när han är på dagis heeela dagarna? Han kommer att få det bra där förhoppningsvis. Låter så hemskt bara att dagispersonalen ska träffa ditt barn mer än du själv. Varför kunde man inte bara vara rik och jobba deltid exempelvis. En sak är då säker: helger, semestrar mm kommer enbart vara att tillbringa med sina barn. Göra allt som är roligt för dom.