Aj aj
Jag skrev ju nyss att jag inte haft så mycket sammandragningar. Igår fick jag så jag teg. Hade varit och tränat, lagat mat, vilat lite för att sedan ta tag i disken, Nicklas tränade sent. Å jvlar då kände jag hur det kom krypande. Hade glömt hur det kändes. Världens sammandragning som kändes i hela ryggen och ljumskarna. Fick böja mig över diskbänken och andas lugnt. Så höll det på ett tag på kvällen. Jag tror att jag hade gjort för mycket helt enkelt eller så börjar livmodern att förbereda sig. Men då slog det mig..shit hur ska jag klara av smärtan när den kommer på riktigt! Då gör det ont...men som alla säger, det är smärta som man vet går över...
En arbetande och positiv smärta! Som gör att barnet tillslut kommer ut;) JAG ÄR SÅ AVUNDSJUK på att du snart ska få känna det häftigaste i världen!! Kraften som gör att ditt EGET barn kommer ut till dig tillslut och ligger VARM och go mot ditt bröst! Jag hade kunnat göra vad som helst för att få uppleva det OM och OM igen! Men jag har ett råd inför förlossningen SE TILL ATT DU FÅR EDA !!!:) Det där med andningen kommer du fixa galant, man känner sin egen kropp mer än man tror:) KRAM
:( Ta det lilla lugna gumman. Jag är också rädd för hur det kommer att kännas under själva förlossningen när det är på riktigt. Men vi kommer fixa detta galant! Puss.
